Lördag och allt är frid och fröjd! La mig på soffan och slumrade till. Vaknade av ett messenger samtal, det är sällan vi ringer via denna så jag tittade upp och såg att det var från systerdottern. Det gick kalla kårar genom mig, det här känns olustigt. Flickan har ett eget liv och sin familj, vad kan hon ha velat morbror. Jag har ju syster och bror där på Åland, troligtvis har det hänt något med dem! Visst det är trevligt när de hör av sig men jag förstod snabbt att det inte var ett nöjessamtal. Tydligen var det vår bror som efter en tids demenssjukdom är på väg över till andra sidan. Vid 16 tiden fick jag samtalet Syster och ett par av barnbarnen var där vid hans sida och på frågan hur länge har han kvar? Det pratas om några timmar. De har startat palliativ vård för honom. Lugnade mig då hinner jag inte över till Åland hur jag än gör! Två timmar senare kom samtalet om att ha somnat in.
Alla blir naturligtvis ledsna av ett sådant besked, så även jag. Vi har inte umgåtts så mycket men en bror är en bror. Halvbror om vi skall nämna det men när jag föddes fanns där redan två bröder och min helsyster så vi har nog kallat oss som syskon. Sen att vi gått lite olika vägar genom livet är ju de val vi själva valt av en eller annan anledning. Det var sorgset att träffa honom senast, han hade då gått in i sin egen värld men för en stund kände han i alla fall igen mig.
Alzheimers sjukdom har ju skördat många fina själar och nu var det broders tur. Vad som är bättre, leva med demens i en egen värld eller gå vidare till en ny värld? Det finns ju inget bevisat att man får komma tillbaka till ett jordeliv även om några inkl jag själv hävdar annorlunda.
Bokade mig med båten över, det är lättast att åka via Grisslehamn när man skall till Åland! Finns plats för mig på måndagen, det blir kanon! Tänkte att jag stannar ett par nätter, det känns säkert bra för syster att jag finns i närheten. Praktiskt för mig är att syster bor i villa och det finns alltid ett rum för mig.
Fick ett nytt samtal strax innan jag kom fram. huset är full med folk. Oj då, jag hade hoppats på att det bara varit syster, assistenten och jag och möjligtvis någon av systers barn. Jag funderade på om det blir en känslostorm nu när man träffar syskonen eller hur det nu blir? Ett möte med nära och kära kan ju vecka enorma minnen. För mig har det fungerat rätt bra de dagar som gått, visst man reagerar när man nämner bortgången och det kommer en tår eller två. Men jag har varit förvånad över hur lugn jag varit. Visst tankarna har hunnit runt denna livsresa och vår relation ett par gånger. Många stunder har orsakat ett leende på ens läppar och ibland även sådant man klarat sig utan. Vi är ju som jag nämnde 4 barn men man får inte glömma att det är fyra starka personligheter också.
Väl framme blev det ett kramkalas. Brorsans “flickvän” var också på plats. Hennes ärende var att planera begravning o.s.v Tänkte tanken att bror vår gick bort för två dygn sedan skall vi inte låta “kroppen kallna först”? Det är ju vår andra halvbror som automatiskt får ta rollen som dödsbo då han är arvtagare. Han är inte här och han måste få bestämma hur det skall bli! Allt är så känsligt i en stund som denna men han är ju bara ett samtal bort så han fick vara med på “länk”. Det mesta kommer att lösa sig. Vi gjorde ett besök hos Ålands enda begravningsbyrå. Kan nämnas för de som inte vet vi är på “liten ort”. Men allt fungerade smidigt. Val av Kyrka, var på begravningsplatsen vi vill lägga honom, kista, blommor ja allt var klart när vi lämnade byrån. Det jag blev imponerad av var systersonens engagemang i helheten. Det är nog bara att inse att de man sett växa upp nu blivit vuxna!
Jag och systersonen fick några timmar på oss att umgås innan det var dags att packa bilen för denna gång och ge sig iväg till båten som skall ta en hem!
Väl ombord på båten över kom jag på att det är väl lika bra att boka nästa tur. Begravningen vill man ju inte missa. Vi har tid “kristiflygarehelgen” och det blir ju en långhelg. Många Sverige ålänningar reser ju över och det kan vara svårt att få plats till bilen. Det gick att boka men det blev att resa de tider som är mest obekväma för mig. Alternativet är att åka från Stockholm men att då sitta över 6 timmar på båten känns inget trevligt.
När jag sitter här och skriver kan jag känna stor tacksamhet till min familj, ingen nämnd och ingen glömd! Sen vill jag också rikta ett stort tack till alla vänner som på ett eller annat sett bryr sig om en. På vägen från Grisslehamn hem till Stockholm pratade jag med ett par vänner och plötsligt var min bil hemma på parkeringen.