På natten till denna nya dag vaknade jag till ett messenger meddelande. Det är sällsynt att det kommer vid 01 tiden så jag förstod att något har hänt! Ja det var systerdottern som skickade att de måste åka till morgonbåten och deras bil är trasig! Ok jag hjälper er om jag vaknar-annars är det ju svårt att passa en tid! Tänkte att de kan ju väcka mig om de vill ha hjälp. Fick istället ett svar att vi måste ju veta, annars måste vi hitta någon annan! Messade halvbrorsan att jag måste fixa detta så min egen starttid till södra delen av Gotland kan bli lite försenad.
Åkte och hämtade dem på morgonen, det var tydligen lånebilen som syster haft som var trasig. Berättade lite hur jag tänker när jag svarar men det löste ju sig i alla fall. Släppte av dem med ett hej då och sen var den biten klar.
Tillbaka till stugorna funderade jag på hur jag skall förhålla mig till brorsan. Upplever att jag inte kan berätta något om mina vänner eller vad jag sysslat med under det halva året vi inte setts. Upplever att allt kan vändas emot mig istället. Se tidigare dagar! Till råge på allt gick jag ju och lovade att de skulle få sova över den sista natten hos mig. Det blir ju ingen social tid, vi kommer som planerat hem till mig efter 21 tiden om allt går som planerat och sen skall de vara redan 06.30 vid deras båt. Vi har ju gjort en överenskommelse om denna resa och jag vill hålla den delen jag gått med på, men efter det jag upplevt är jag nästan villig att betala en hotellnatt för dem bara för att slippa ha dem hos mig.
Nå ja, jag vill ju se Gotland så jag hämtade upp dem vid stugorna! Ett enkelt god morgon sen åkte vi iväg. Hoburgsgubben är den turistmålet vi siktar att se. Sen skall det finnas någon klippsats som kan vara trevlig och också någon fyr där borta. Den första frågan jag fick i bilen var? Betalade Ida alltså systerdottern med familj för bensinen till stan. Svar nä, skulle de göra detta eller skall man som morbror hjälpa dem när de var i knipa? Tänkte inte ens tanken blev mitt svar, det får vi ta på vårt konto! 8 mil är det så mycket att bråka om.
Resan gick rätt bra i alla fall, inte många ord sades utan det var mest Raija och jag som funderade över vad vi kunde se eller inte. En massa fula vingar i naturen alltså vindkraftverk hittade vi. Träffade Hoburgsgubben och knallade runt där och tittade. Vackert med detta hav och tanken kom att få åka tillbaka men med väl valt ressällskap.
Det blev inte så många bilder idag, mest upplevelse men så kan det vara ibland. Vi åkte vidare men hittade inget speciellt att se. Hade önskat jag haft med datorn, den är lättare att använda som sök istället för den lilla telefonen. Hamnade i någon gigantisk vindkraftverkspark med raka långa vägar. Vi var nära en utsiktsplats men hittade den inte. Nämnde att jag ger upp, ingen vits att åka runt och bara leta. Det fick bli att åka tillbaka mot Klintehamn våra stugor ligger där nära. En sväng via Jonte och Jennifer som nu borde ha det gemensamma namnet Baath!
Dagen avslutades med ett sista tokryck men sen fick den vara slut. Vet inte hur mycket jag själv bidrog till för att stämningen skulle bli så infekterad, men det kändes inget bra i alla fall. Det slutade med frågan hur lämnar vi stugorna? Vi skall lämna de i det skick vi vill möta dem nästa gång. Sen sa vi inget mera utan att vi bör lämna dem städade innan 12 i alla fall. Satt i mina egna tankar den kvällen. Till min glädje tittade vännen Åsa förbi en stund. Började städa lite, det sägs att “den late har mycket att göra i morgon” och i morgon vill jag inte stressa med detta. För min del kan det nog bli att jag vill hyra här igen och i tanke på vännen Åsa som ordnade så bra till oss så skall hon inte behöva skämmas för mig.
Kvällen gick åt att fundera på hur jag skulle bemöta brorsan. Innerst inne var jag nog besviken på hur dåliga vibbarna varit under denna tur, han kan nog inte må bra själv. Men innerst inne vill jag inte att de skall komma via mig i Bandhagen. “Får väl be till gudarna att det inte blir så” Innan hade jag hade hoppats att de skulle ha stannat någon dag hos mig, de handlar med loppisprylar och tanken innan var att visa dem både loppisar och liknande där hemma, möjligtvis skulle den livsresa jag gjort ensam här varit av intresse men icke. Historiskt var de senaste här 1988 sen har det inte funnits tid att komma över. Vi träffas inte så ofta, några gånger hos syster på Åland och senast då syster ville ordna ett kalas med anledningen att jag fyllt de 60. I tanke på hennes hälsa valde vi att träffas i hennes hem på Åland. God natt världen var än du är!